Hej.
Nej, jag är inte död. Men man kan tro. Är ju så jävla blek. Men det är jag alltså icke. Är däremot lite småfull. Varför? För att jag har upptäckt att sitta och skriva ut intervju efter intervju på datorn gör mig självmordsbenägen. Skriver ju C-uppsats för tillfället med Beccus. Vi intervjuar tonåringar och skriver ner intervjuer för glatta livet.

Det går bra. Enda problemet är att jag har så tråkigt när jag skriver, att jag helt plötsligt kommer på mig själv med att sitta och fantisera olika sätt att amputera diverse kroppsdelar istället för att faktiskt skriva.
EXEMPEL: Med en liten, liten nagelfil, fila av alla fingrar på handen. En i taget. FIL FIL FIL..... FATTAR NI hur lång tid det hade tagit?!?!? MINDBLOWING..

Då känns ett par glas vin inte som en så dålig ide. Det är liksom det eller ta mitt eget liv. Om alternativet är att dö, vem är då jag att säga nej till ett par glas vin?

JAJA.

Häj.

Idag har jag skrivit hemtenta. Eller ja... Egentligen borde det stå "idag har jag lockat håret". För jag la ner mer tid på det än på att skriva tentan. FÖRSTÅR inte när/hur/varför jag blev så här lat?
Känner mig som en blobb. Tjock, trög och oformlig. I min person då alltså. Inte rent fysiskt.

Eller jaaa.. Jag har ätit jävligt många plommon idag. En hel korg för att vara exakt. Så lite blobbig i kroppen är jag nog allt.

Ja, just det. Mitt plommonberoende från förra hösten har åter gjort intåg. Yay. Hurra. Hurra. Tur jag inte har en pojkvän. Man blir ju lite bubblig i magen av plommon. Som ni kanske vet. 

Jag behöver kanske inte gå in på det närmre. Vi kan väl bara säga att ingen katt kommer sova i min säng inatt.


JA, jag inser att jag inte direkt ökar mina chanser hos det manliga könet med det här inlägget.
Men det skiter jag i............ Såg ni vad jag gjorde där? Skiter! SÅ fyndig.

Okej.

Godnatt.

Häj.

Idag har jag skrivit hemtenta. Eller ja... Egentligen borde det stå "idag har jag lockat håret". För jag la ner mer tid på det än på att skriva tentan. FÖRSTÅR inte när/hur/varför jag blev så här lat? Känner mig som en blobb. Tjock, trög och oformlig. I min person då alltså. Inte rent fysiskt.

Eller jaaa.. Jag har ätit jävligt många plommon idag. En hel korg för att vara exakt. Så lite blobbig i kroppen är jag nog allt.

Ja, just det. Mitt plommonberoende från förra hösten har åter gjort intåg. Yay. Hurra. Hurra. Tur jag inte har en pojkvän. Man blir ju lite bubblig i magen av plommon. Som ni kanske vet. 

Jag behöver kanske inte gå in på det närmre. Vi kan väl bara säga att ingen katt kommer sova i min säng inatt.


JA, jag inser att jag inte direkt ökar mina chanser hos det manliga könet med det här inlägget.
Men det skiter jag i............ Såg ni vad jag gjorde där? Skiter! SÅ fyndig.

Okej.

Godnatt.

Godafton kära vänner.

Har liksom ingenting att säga er. Mest för att jag inte orkar överrösta Solveig. Ja, men ni vet, Solveig? Min granne. Hon är aggressiv något så djävulskt. Hon och Göran tävlar i detta nu om vem som kan vråla flest fula ord. Jag skulle vilja påstå att Solveig leder med övertygande 145 - 0.

Ursäkta? Hur jag vet detta? Jag kan eventuellt ha huvudet tryckt mot min sovrumsvägg. Annars hör jag inte vad dem säger. Ni tycker det är ett sjukligt beteende?
Det tycker jag VERKLIGEN är att ta i. Jag kan dessutom inte hjälpa det. Jag har ärvt min nyfikenhet. Skyll på min moder. Jag tvår mina händer osv.

JAJA, nu får ni njuta av mitt bleka lilla fejs tills vi hörs igen.
VARSÅGODA och adjö.

Häj och välkomna.
Till mitt liv. Som psykiskt sjuk.

Idag har jag pluggat med Becca Becisaliuz som numera är hemma i staden av halm och åter i min närvaro. Mycket trevligt och behändigt!!
Efter det har Pj varit här och ätit middag och druckit vin. Därav den något underliga meningsuppbyggnaden jag sportar i detta fantabulösa inlägg. Jaja, hur som haver. Pj är bäst (INGEN PROTEST).

Kom precis på en grej!! 
Ni som känner mig sen mina unga år. Kommer ni ihåg när jag ALLTID gjorde såhär med tungan när jag ville va "lite rolig"? 

Varför sa ingen till mig att det var äckligt? Varför berättade ingen att det var ett VIDRIGT beteende? Varför uppmuntrade ni mig?!

Jag hatar er för det. Jag klandrar er för de ungefärliga tre åren av mina liv som jag har ÄCKLAT bort. 
FY FAN för er.

Adjö.

 

Halli hallå!

Här sitter jag i min fluffiga myströja och myser.

Ursäkta? Vad jag har gjort idag? Idag har jag varit i skolan. Vad jag gjorde där?
Jaaa, jag stirrade mest trögfattat framför mig och tänkte på annat. Exempelvis funderade jag på hur långt hår hur jag skulle kunna få om jag lät det växa i all oändlighet. Jag tänkte på hur de andra i klassen såg ut nakna. Jag tänkte på om någon annan i klassen tänkte på hur de andra såg ut nakna. Jag gjorde en mental lista på vilka i klassen som skulle få smartast barn ihop. Vilken lärare som har högst IQ. Vilken elev som har högst IQ. Vilken elev som har snyggast stil osv osv osv
JAG TÄNKTE PÅ ALLT, utom det jag skulle.

Jag har alltid ansett mig vara en ganska snabbtänkt ung dam. Inte idag, inte. Idag satt jag som ett fån. Som en jävla trögfattad fånjävel. Jag fattade fan inte ett jävla skit.
Jag tänker så jävla långsamt senaste tiden. Det är som att alla mina hjärnceller har damp, de är liksom så jävla rastlösa och orkar inte koncentrera sig. Alternativt så har de någon typ av semester, de tar det lite lugnt, chillar och... Jaaa, jag vet inte? Dricker tee och pratar om livet? Läser en god bok? Slumrar till i soffan när de tittar på Hem till gården? Inte fan vet jag, men hur som helst så sköter de inte sitt jobb.

Jag känner mig trög, och jag gillar det inte. JAG GILLAR DET INTE ALLS.


Jaja, nog om mina ouppfostrade hjärnceller. Nu ska jag och mina små ben snart trampa iväg till Pj och äta middag. Längtar nästan lika mycket efter vin som jag längtar efter Pj. 
Har ett starkt jävla BEHOV av vin idag, känner jag. Starkare än vanligt.

Adjö.

PS. Jaa angående vilka-som-skulle-få-smartast-barn-i-klassen-listan. Vi kan väl säga att JAG och JAG toppar den listan, hehehehehe. 

PS 2. Alltså, mitt vanliga jag då.

They see me rollin', they hatin'.

Goddag vänner.

Jag sitter i detta nu i min lilla pyjamas och dricker en skvätt kaffe. Ber för övrigt om ursäkt för mitt kryptiska inlägg härom natten. Alltså, jag hatar inte människor. Ni är så ansträngande att ha att göra med, det är bara det. 
Jag hatar er inte, meeeen jag älskar fortfarande katter mer. Det kommer ALLTID vara så. 
Eller ja, i varje fall fram tills människor skaffar heltäckande päls, små, små mjuka öron, fluffiga magar och blir stumma. 

Jaja, nu måste jag äta mat, duscha osv inför skolan. MEN FÖRST måste ni titta på min nya fina tröja.
TITTA!!!
TITTA SA JAAAAG.
Titta.

Adjöööö.

PS 1. Jag hade också mina fiiiina sammetsbyxor på mig!

PS 2. Den här bilden äro icke från idag utan från i föööörrrrrrååååårrrr.

Jag är SÅ JÄVLA TRÖTT på människor. 

Det kan eventuellt vara därför jag älskar katter så jävla mycket. 

Jaa, vänner.
Vart tror ni min kort-tjocka lilla kropp befinner sig i detta nu?
GISSA? GISSA!?




Jajemän, jag befinner mig på tåget. Med regnet ösande ner utanför vagnen sitter jag bakåtlutad, likt en kung i sin tron, smaskande på nötter. Har nästan hela tysta avdelningen för mig själv. Jag slipper alla andra vidriga tågmänniskor. 

SÅ JÄVLA SKÖNT!! Jag försöker i min lycka ta upp så många platser jag kan, just bara för att jag kan. Breder ut min korta kropp över sätena. Ligger som ett utspänt segel mellan fyra säten. Har svårt att hålla mig upprätt, men det är det lätt värt.

Känner mig så lycklig över min ensamhet att jag vill springa fram till dörren mellan tysta avdelningen och vanliga. Där vill jag pressa mitt lilla bleka säl-liknande ansikte mot fönstret och hånskratta de trångt sittande människorna i ansiktet. Jag vill göra obscena gester, göra en sprättig dans och vråla ut mitt skratt med bakåtlutat huvud. 

Jag gör dock inte det.
Istället vinkar jag glatt på en liten tant som med tjurigt ihopklycklat ansikte stirrar stint på mig, med hat i blicken. Hon vill också ha lugn, ro och frihet att svinga armarna runt kroppen. Det får hon inte......

OCH JAG ÄLSKAR DET. Känner mig utvald och viktig. Typ såhär upplever jag situationen:


Yay för mig!

Adjö.

PS. Jag är alltså påväg till Stockholm, ifall ni missat det.

Jag VEEEET att jag borde skita i det, men det tänker jag fan inte göra. Jag kommer aldrig ge mig i den här frågan. 


Jag är så jävla trött på människor som BARA tänker på sig själva. Ingen annan är av betydelse. SLUTA tro att ni kan bete er hur som helst mot andra och bara komma undan med det. Det är självklart att man ska värna om sig själv. Men det betyder väl inte att man måste behandla alla andra som skit?
Och det gäller verkligen inte bara människor som skriver elaka saker i mail...........
Det gäller själviska människor överlag.

Kan du inte bara förstå att karma will fuck you up? All din jävla elakhet, själviskhet och brist på ens ett uns av själ. Allt kommer komma ikapp dig. Det kommer äta upp dig innifrån och innan du vet ordet av så kommer alla veta vilken liten, sorglig och osäker människa du egentligen är.

Jag säger inte att jag är perfekt. Jag säger bara att jag aldrig skulle behandla någon människa illa med flit. Någonsin. 

Jag säger som Pink jag:

I will do what I please, anything that I want.
I will breathe, I will breathe, I won't worry at all.
You will pay for your sins, you'll be sorry my dear.
All the lies, all the why's, will all be crystal clear.

Adjöken.

Alltså, har jag berättat för er om min granne? Inte?
Låt mig berätta.
Jaa, alla som känner mig vet ju redan om att studenten som bor granne med mig är helt jävla bonkers. Grannen i fråga, låt oss kalla henne Solveig, har ett väldigt hett temperament.

Men inte bara det. Solveig har också en pojkvän. Det är en dålig, dålig kombination.
Att bo jämte Solveig är lite som att bo granne med ett avsnitt av "våra bästa år".
Det bråkas, det skriks könsord, det slås i dörrar. Kläder slängs ut ur lägenheten, saker slängs ut ur lägenheten, pojkvän slängs ut ur lägenheten.
Pojkvännen i fråga, låt oss kalla honom för Göran, sitter minst en gång i veckan gråtandes utanför lägenhet med alla sina saker utspridda som ett minfält runt honom

Ibland tycker synd om Göran. Han är lite utsatt tycker jag. Men, enligt Solveig är han "helt jävla efterbliven" alternativt "en sån äcklig liten jävla fitta", så jag antar (hoppas) att han inte är helt oskyldig. Är han det så är Solveig mer psykopatisk än jag först anat. 

Som tur är så är det djävulskt bra isolerat i det här huset. Som tråkigt är så är jag lika nyfiken som min mormor. Så jag öppnar dörren lite, lite på glänt så att jag ska kunna se på spektaklet. 
Mejakatten är dock inte specielt road. Hon ligger dagligen vid dörren och morrar. Likt ett vilddjur. Ett mycket litet och oerhört lätt-stött vilddjur.

Mejakatten hatar Solveig. Det gör jag också.


Adjö.

PS. Solveig betyder för övrigt "den stridande". Behöver inte utveckla det antar jag.

HALLÅ DÄÄÄR!

Hur är läget? Ursäkta? Nä, det gör jag väl inte. Bryr mig alltså. Inte jättemycket i alla fall.
Jag är mest intresserad av mig själv. Varför skulle jag annars ha en blogg om mig? Om jag va SUPERintresserad av er skulle jag väl ha en blogg som handlade om era sorgliga små liv?

Jaja, NOG OM ER! 
Idag har jag jobbat! Som en liten dåre.......... Heheheheh. Nä.
Oklart varför jag fann det underhållande. Men så är det också mycket som är oklart efter ett par glas vin. 

Något annat som är oklart är den röda tråden i detta inlägg. Det är mer en svagt rosa färgad tråd skulle jag mena. 
Jaja, efter jobbet så lagade jag mat och sen sprang jag en runda. 

Jag belönade mig sen med ett (läs två) glas vin. Varsågod Julia. Du får vin för att du är så bra. Och smart. Och blygsam. Och för att du missbrukar användandet av punkter i dina blogginlägg.

Här får ni en bild på mig från några veckor sedan, där jag har på mig mina fina oranga småbyxor. 

Adjö.