Vänner. Jag lever. Det gör dock tyvärr inte min lilla kisse. Jag var tvungen att avliva Tjockafisen eftersom han hade en tumör i lungorna. Det fanns ingenting vi kunde göra för honom, så jag lät honom somna in.
Så jävla fruktansvärt har det varit och är fortfarande. Tänk att man kan sakna en katt så mycket som jag saknar Tjockafisen.

Jag skulle önska att ni skickade all kärlek ni bara kan till min tjocka lilla katt, så att han får det helt fantastiskt i katthimmelen. I katthimmelen hoppas jag han får så mycket räkor, kalkon, kattmat, gos, pussar, mys och kel han bara orkar med.
Det är han värd, lill-katten min.












Söta fina Isac, världens finaste katt. 

Men, the show must go on och så också min blogg. Därför är jag nu tillbaka som vanligt, dock lite mer ledsen och lite mindre crazy catlady. Men det går väl över det också. 

Adjö.

PS. Mejakatten hälsar att hon är i sorg och därför ej vill medverka i lill-bloggen ett tag framöver. Jag respekterar hennes åsikt (den här gången) och håller henne utanför rampljuset en tid framöver.

Förlåt för dåligt bloggande, men min lilla fiskatt är sjuk :/ Vet inte riktigt vad som pågår, men som det ser ut nu ska han till veterinären imorgon. Känns inte helt bra om vi säger så.

Snälla, rara underbara bloggläsare, håll alla era små-tummar för Tjockafisen. 

Jag är så jävulskt förkyld. Det är liksom inte rimligt. Jag kan omöjligt förstå hur så mycket snor kan få plats i min näsa. JO, MEN JUST DET, den är ju så fucking jävla lång. Den fungerar väl ungefär som en silo, där snoret bara samlas i all evighet utan hopp om att någonsin få se dagens ljus.

Hur som haver, så låter jag exakt som Darth vader när jag andas. Försökte därför nyss köra en liten sketch med Tjockafisen. Jag tänkte mig att jag kunde vara Darth Vader och han min son. Jag placerade alltså fisen på lagom avstånd så vi kunde framföra den klassiska I-am-your-father-dialogen på ett trovärdigt sätt.

Vi kan väl säga att han inte riktigt var inne på samma linje som mig. När jag hade sagt min replik, så stirrade han på mig en stund med en något förvirrad blick (totally in character). Därefter rusade han fram till mig och slickade mig två gånger i pannan, nös mig i ansiktet och sprang och gömde sig under sängen.

Alltså Tjockafisen är bra på många saker, men han är ingen bra skådespelare. Han har en sådan divig attityd och så har han inte talangen "to back it up", så att säga.
Nää, det blir aldrig någon skådis av fisen. Det blir det inte.

Vänner! Jag känner mig skamsen. Mina senaste inlägg har varit MYCKET aggressiva. Mer än vanligt. Jag skyller på mitt och Tjockafisens bråk igår, det lämnade mig oerhört uppriven.

Alltså, man skulle kunna säga att det var ett historiskt slag snarare än ett bråk. Lägenheten var vårt slagfält, jag var riddare "Lill-handen" och Tjockafisen var kattknekt "Tjock-katten" och vi kämpade båda för en triumferande seger! Det uppstår dock en hel del problem när man diskuterar med någon av medlemmarna i mitt hem.

Problem 1. Det är MYCKET svårt att föra en diskussion när den ena parten envisas med att stirra förvånat på den andre medan denne lägger fram sina åsikter.

Problem 2. Det är MYCKET svårt att föra en diskussion när den ena parten så fort den inte håller med, gömmer sig under soffan och jamar ASHÖGT. Bara för att irritera den andra.

Problem 3. Det är MYCKET svårt att föra en diskussion när den ena parten är en katt.

Otroligt ansträngande bråk. Jag vann dock (såklart). Nu ska jag dricka en skvätt kaffe!
Adjö.




PS. Tjockafisen hälsar att han hatar mig och att han filar på hämd. WELL, bring it on bitch, hälsar jag tillbaka.

Alltså, vänner. Jag har senaste dagarna spånat lite på hur jag ska kunna marknadsföra Tjockafisen på ett mer seriöst sätt.

Jag vill inte att Tjockafisen skall bli en "maskot" här i bloggen. Snarare vill jag ha honom som en typ av sidekick. En tjock, vit och fluffig sidekick. För att ådstakomma detta måste jag försöka få mina bloggläsare att ta honom mer på allvar. Jag måste ge Tjockafisen mer karaktär.

Därför har jag filat lite på att köpa en kostym till honom, en kattkostym. Frågade honom innan vad han tyckte om det. Han svarade att det inte blir tal om någon kostym, däremot kunde han tänka sig en slips. Med förutsättningen att den inte stör honom när han äter.

Alltså kan slipsen inte var en lång och sladdrig sak. Den måste vara kort och behändig, helst i ett lite styvare material så den inte fladdrar omkring när han springer (oerhört sällan, men han var mycket tydlig med att det skulle stå med..). Den måste också vara i ett, för att citera Tjockafisens egna ord, "fräsigt material".

Han föreslog följande slips:




Jag frågade om han var dum i huvudet. Det här är UPPENBARLIGEN en slips för nördiga katter. Det kommer inte på fråga sa jag!

SÅ, alltså behöver jag nu er hjälp med att finna en behändig slips i ett fräsigt material (inget metallic- eller glittertyg, han behöver INGA extrakilon..)

Vet ni någon slips som passar in på denna beskrivning? Hör av er!

Adjö.

Näääää, nu skiter jag i det här. Har skrivit åtta meningar sen klockan 10 imorse. Kanske blir detta första gången sen urminnestider som jag inte lämnar in en tenta i tid. DEN SOM LEVER FÅR SE!

Hur som helst sticker jag och min prickiga tantrullvagn till ICA MAXI nu. Önskar jag kunde ta med mig katterna, ni vet som hundar i koppel. Tror dock inte att det skulle uppskattas av varken Tjockafisen, Mejakatten eller personalen på Maxi.

Kanske kan knöla ner dem i rullvagnen annars?

Ska fila lite på den tanken. 

Adjö.



PS. Tar med mig fantasi-Paul istället. Han kan bära mycket mer än Tjockafisen och Mejakatten. 

PS 2. Han är dessutom snyggare.

Tjockafisen vill här delge sin barndomsdröm.



PS. Oklart när och hur Tjockafisen lärde sig engelska.

Adjö.

Tjockafisen älskar också julen. Jättemycket. 



PS. Tjockafisen hälsar att han hatar mig och hoppas att jag dör.

Godkväll mina kära undersåtar!

Idag har varit en fantastiskt härlig dag! Den började med föreläsningar i skolan min, det var väl iofs sådär kul, men det gick liksom. MEN SEN, sen träffade jag finaste Johanna med världens sötaste lilla Ellen. SÅ underbart att träffa de små sötnosarna :)



Nu är jag hemma och tittar på hemmafruarna med Tjockafisen i knät. En sak som är sjukligt störigt med Tjockafisen är att han snarkar. SÅ. JÄVLA. HÖGT. Likt en motorsåg brummar han loss i mitt knä. Skitsvårt att höra vad de säger på tv. Suck..

Adjö.

Ungefär såhär ser det ut varje morgon när Tjockafisen vaknar till liv på morgonkvisten. Han är extremt morgonpigg och vill helst gå upp cirkus halv fem varje morgon, jag behöver väl knappast tillägga vad jag anser om den saken. 




Han vill också meddela att han kräver en sånhäringa pandadräkt, som han kan glida omkring i här hemma. Bloggpresent, födelsedagspresent eller julklapp, han bryr sig inte. Men han MÅSTE ha den, han har sådan extrama cravingzzzz. Fixar ni? Bra.

*

Tjockafisen önsker er en god morgon.

Har precis avslutat en 2 timmar lång skypdate med pj. Fantastiskt var det! Bara helt freaking awesome liksom.