Nej men titta!
Är det inte er favorit-säl som sitter där och vinkar med lill-näven sin?
JOJOMÄN. Jag äro tillbaka, mina vänner. Starkare än någonsin osv. 




Datorn är alltså tillbaka i mina blekfeta händer. Lyckan! Lyckan är helt otrolig. Jag kan knappt slita blicken från den, för jag är rädd att den ska lämna mig igen. Usch. Den måste alltid vara vid min sida framöver. ALLTID!!

Hur som haver, så är jag alltså nu tillbaka. Nu kan ni återigen varje dag läsa och gotta er i mitt extremt spännande liv! Okej? Okej. 

Adjö.

PS. Inser att min hand ser lite... missbildad ut?
Inte så attraktivt kanske. Meeeen ska jag vara ärlig, så är verklighetens hand inte mycket bättre än den där lilla vita deformerade klumpen ni ser på bilden. Jag har inte några ståtliga piano-fingrar jag.
Det har jag verkligen inte.