Godmorgon vänner!

Jaa, ni vet ju att jag älskar plommon. Mer än livet självt. Men igår kräktes jag på förmiddagen och har sen mått jätteilla till och från. Vad har detta att göra med med allas vår Plommonätarn att göra tänker ni?
Jo, det gör ni. SLUTA BRÅKA. Jag mår inte bra, orkar inte med erat krångel idag.. 

Hur som helst, så åt jag ett plommon i tisdagskväll som smakade bajskorv.. Åt upp det ändå. Varför undrar ni? Tjaaa, jag har ju inte fått epitet Plommonätarn utan anledning. Jag KUNDE inte sluta. Trots att lill-magen vände och vred sig så snaskade jag gladeligen i mig plommonet. Jaa, jag vet att det är ett sjukt beteende. Det är ju uppenbart att vi har att göra med en sjuk människa när vi talar om Plommonätarn. Men även solen har sina fläckar!

KANSKE har mitt illamående ingenting med plommonet att göra. KANSKE är det bara ett olyckligt sammanträffande. Men kaaanske, kaaaanske, KANSKE ÄR DET PLOMMONETS FEL!!!

Vet inte hur jag ska gå vidare om så är fallet. Vem är jag utan mina plommon? Vad ska jag då snaska på när jag känner mig lite ensam och deppig? Nej, nu vet jag inte alls. Det känns som att mitt plommonberoende balanserar på en mycket liten, mycket tunn lina. Obehagligt. MYCKET obehagligt.

Återkommer när jag vet mer.



Adjö.

PS. Jag ger ALDRIG upp mina plommon.