Med en liten, liten nagelfil, fila av alla fingrar på handen.

 
Hej.
Nej, jag är inte död. Men man kan tro. Är ju så jävla blek. Men det är jag alltså icke. Är däremot lite småfull. Varför? För att jag har upptäckt att sitta och skriva ut intervju efter intervju på datorn gör mig självmordsbenägen. Skriver ju C-uppsats för tillfället med Beccus. Vi intervjuar tonåringar och skriver ner intervjuer för glatta livet.

Det går bra. Enda problemet är att jag har så tråkigt när jag skriver, att jag helt plötsligt kommer på mig själv med att sitta och fantisera olika sätt att amputera diverse kroppsdelar istället för att faktiskt skriva.
EXEMPEL: Med en liten, liten nagelfil, fila av alla fingrar på handen. En i taget. FIL FIL FIL..... FATTAR NI hur lång tid det hade tagit?!?!? MINDBLOWING..

Då känns ett par glas vin inte som en så dålig ide. Det är liksom det eller ta mitt eget liv. Om alternativet är att dö, vem är då jag att säga nej till ett par glas vin?

JAJA.



Adjö.
 
PS. Ja, jag har pyjamas på mig. Man får dricka vin i pyjamas. OM man har kex och ost. Vilket jag har.

PS 2. Nej. Det är inte patetiskt att dricka vin och äta ost och kex ensam. Det är... Självständigt. Independent woman osv.




Jag ökar mina chanser.

Häj.

Idag har jag skrivit hemtenta. Eller ja... Egentligen borde det stå "idag har jag lockat håret". För jag la ner mer tid på det än på att skriva tentan. FÖRSTÅR inte när/hur/varför jag blev så här lat?
Känner mig som en blobb. Tjock, trög och oformlig. I min person då alltså. Inte rent fysiskt.

Eller jaaa.. Jag har ätit jävligt många plommon idag. En hel korg för att vara exakt. Så lite blobbig i kroppen är jag nog allt.

Ja, just det. Mitt plommonberoende från förra hösten har åter gjort intåg. Yay. Hurra. Hurra. Tur jag inte har en pojkvän. Man blir ju lite bubblig i magen av plommon. Som ni kanske vet. 


Jag behöver kanske inte gå in på det närmre. Vi kan väl bara säga att ingen katt kommer sova i min säng inatt.


JA, jag inser att jag inte direkt ökar mina chanser hos det manliga könet med det här inlägget.
Men det skiter jag i............ Såg ni vad jag gjorde där? Skiter! SÅ fyndig.

Okej.

Godnatt.



OBS: Gammal plommonätar-bild, från förra hösten. Är ganska.... blek på bilden.
         Är tyvärr ännu blekare nu.

Jag ökar mina chanser.

Häj.

Idag har jag skrivit hemtenta. Eller ja... Egentligen borde det stå "idag har jag lockat håret". För jag la ner mer tid på det än på att skriva tentan. FÖRSTÅR inte när/hur/varför jag blev så här lat? Känner mig som en blobb. Tjock, trög och oformlig. I min person då alltså. Inte rent fysiskt.

Eller jaaa.. Jag har ätit jävligt många plommon idag. En hel korg för att vara exakt. Så lite blobbig i kroppen är jag nog allt.

Ja, just det. Mitt plommonberoende från förra hösten har åter gjort intåg. Yay. Hurra. Hurra. Tur jag inte har en pojkvän. Man blir ju lite bubblig i magen av plommon. Som ni kanske vet. 


Jag behöver kanske inte gå in på det närmre. Vi kan väl bara säga att ingen katt kommer sova i min säng inatt.


JA, jag inser att jag inte direkt ökar mina chanser hos det manliga könet med det här inlägget.
Men det skiter jag i............ Såg ni vad jag gjorde där? Skiter! SÅ fyndig.

Okej.

Godnatt.



OBS: Gammal plommonätar-bild, från förra hösten. Är ganska.... blek på bilden.
Är tyvärr ännu blekare nu.

Skyll på min moder.


Godafton kära vänner.

Har liksom ingenting att säga er. Mest för att jag inte orkar överrösta Solveig. Ja, men ni vet, Solveig? Min granne. Hon är aggressiv något så djävulskt. Hon och Göran tävlar i detta nu om vem som kan vråla flest fula ord. Jag skulle vilja påstå att Solveig leder med övertygande 145 - 0.

Ursäkta? Hur jag vet detta? Jag kan eventuellt ha huvudet tryckt mot min sovrumsvägg. Annars hör jag inte vad dem säger. Ni tycker det är ett sjukligt beteende?
Det tycker jag VERKLIGEN är att ta i. Jag kan dessutom inte hjälpa det. Jag har ärvt min nyfikenhet. Skyll på min moder. Jag tvår mina händer osv.

JAJA, nu får ni njuta av mitt bleka lilla fejs tills vi hörs igen.
VARSÅGODA och adjö.


Varför uppmuntrade ni mig?!

Häj och välkomna.
Till mitt liv. Som psykiskt sjuk.

Idag har jag pluggat med Becca Becisaliuz som numera är hemma i staden av halm och åter i min närvaro. Mycket trevligt och behändigt!!
Efter det har Pj varit här och ätit middag och druckit vin. Därav den något underliga meningsuppbyggnaden jag sportar i detta fantabulösa inlägg. Jaja, hur som haver. Pj är bäst (INGEN PROTEST).

Kom precis på en grej!! 
Ni som känner mig sen mina unga år. Kommer ni ihåg när jag ALLTID gjorde såhär med tungan när jag ville va "lite rolig"? 


Varför sa ingen till mig att det var äckligt? Varför berättade ingen att det var ett VIDRIGT beteende? Varför uppmuntrade ni mig?!

Jag hatar er för det. Jag klandrar er för de ungefärliga tre åren av mina liv som jag har ÄCKLAT bort. 
FY FAN för er.

Adjö.
 

Människotrött.


Jag är SÅ JÄVLA TRÖTT på människor. 

Det kan eventuellt vara därför jag älskar katter så jävla mycket. 

Kan du inte bara förstå att karma will fuck you up?

Häj vänner.
Jag känner att ni och jag måste ha ett litet snack.
Har återigen fått ett mail som inte var speciellt gullig.
Jag VEEEET att jag borde skita i det, men det tänker jag fan inte göra. Jag kommer aldrig ge mig i den här frågan. 


Jag är så jävla trött på människor som BARA tänker på sig själva. Ingen annan är av betydelse. SLUTA tro att ni kan bete er hur som helst mot andra och bara komma undan med det. Det är självklart att man ska värna om sig själv. Men det betyder väl inte att man måste behandla alla andra som skit?
Och det gäller verkligen inte bara människor som skriver elaka saker i mail...........
Det gäller själviska människor överlag.

Kan du inte bara förstå att karma will fuck you up? All din jävla elakhet, själviskhet och brist på ens ett uns av själ. Allt kommer komma ikapp dig. Det kommer äta upp dig innifrån och innan du vet ordet av så kommer alla veta vilken liten, sorglig och osäker människa du egentligen är.

Jag säger inte att jag är perfekt. Jag säger bara att jag aldrig skulle behandla någon människa illa med flit. Någonsin. 

Jag säger som Pink jag:

I will do what I please, anything that I want.

I will breathe, I will breathe, I won't worry at all.
You will pay for your sins, you'll be sorry my dear.
All the lies, all the why's, will all be crystal clear.

Adjöken.

Som att bo granne med ett avsnitt av "våra bästa år".


Alltså, har jag berättat för er om min granne? Inte?
Låt mig berätta.
Jaa, alla som känner mig vet ju redan om att studenten som bor granne med mig är helt jävla bonkers. Grannen i fråga, låt oss kalla henne Solveig, har ett väldigt hett temperament.

Men inte bara det. Solveig har också en pojkvän. Det är en dålig, dålig kombination.
Att bo jämte Solveig är lite som att bo granne med ett avsnitt av "våra bästa år".
Det bråkas, det skriks könsord, det slås i dörrar. Kläder slängs ut ur lägenheten, saker slängs ut ur lägenheten, pojkvän slängs ut ur lägenheten.
Pojkvännen i fråga, låt oss kalla honom för Göran, sitter minst en gång i veckan gråtandes utanför lägenhet med alla sina saker utspridda som ett minfält runt honom

Ibland tycker synd om Göran. Han är lite utsatt tycker jag. Men, enligt Solveig är han "helt jävla efterbliven" alternativt "en sån äcklig liten jävla fitta", så jag antar (hoppas) att han inte är helt oskyldig. Är han det så är Solveig mer psykopatisk än jag först anat. 

Som tur är så är det djävulskt bra isolerat i det här huset. Som tråkigt är så är jag lika nyfiken som min mormor. Så jag öppnar dörren lite, lite på glänt så att jag ska kunna se på spektaklet. 
Mejakatten är dock inte specielt road. Hon ligger dagligen vid dörren och morrar. Likt ett vilddjur. Ett mycket litet och oerhört lätt-stött vilddjur.

Mejakatten hatar Solveig. Det gör jag också.


Adjö.

PS. Solveig betyder för övrigt "den stridande". Behöver inte utveckla det antar jag.



En dag man minns.

Vänner.
Idag var jag och pappa i Båstad. Vi tittade på tennis, solade, åt frukost/lunch, strosade, pratade och åt glass.
Jag har haft en alldeles underbar dag.
Ni vet, en sån dag man minns.




Adjö.

Han duschar.

DEL 2.

16. Var växte du upp?
 

 I Kvibille, i vårt gula lilla hus. <3

17. Det senaste du gjorde? 

 Drack min sjunde kopp kaffe idag. Försöker arbeta fram ett magsår innan dagen är över.

18. Dina kläder?

 Jeanshorts, bh och sockar med mustascher på (present av Pj, såklart).

19. Din tv? 

 Är trasig? Vad är din poäng?

20. Ditt/dina husdjur? 

 Mejakatten sover på min högra arm vilket gör att jag får skriva med vänstern. En utmaning skulle man kunna säga. Milo sitter mitt i min säng och stirrar upp i taket och mjauar. Oklart på vad.

21. Din dator? 

 Är i mitt knä? Eller vadå? Förstår inte frågan?

22. Din bästa ägodel? 

DATORN <3 

23. Saknar någon? 

 Mjeeeh, det skulle väl vara fantasi-Paul då. Han duschar. 

24. Din bil? 

 Alltså, jag är en jävel på att cykla.

25. Något du inte har på dig? 

.Hatt?

26. Favoritaffär?

 Alla som har snygga kläder/skor/väskor/acc.

27. Din sommar? 

 Mjeeehhh, den blir snart bättre eftersom jag ska till Sthlm <3

28. Älskar någon? 

 MÅNGA. Men ingen älskar mig :(:(:(:( SKOJAH BAH. Alla älskar mig.

29. Favoritfärg? 

 Lila. OCH BAJSBRUN HEHEHEHE. Nä, inte bajsbrun.

30. När skrattade du senast? 

 För några timmar sen, åt Amelies golfar-ambitioner. HAHAHAHAHAHHAAAAAAAAAAAAAAAA


En miljon. I enhörningar.

Svarar på frågor. Läs och glädjs.

1. Var är din mobiltelefon? 

 På naturens egna hylla. Alltså på brösten. 

2. Var är din andra hälft?

 Är det en kuggis? Pass.

3. Ditt hår? 

Just nu i en knut på mitt huvud, tänk lilla my. I största allmänhet är det lockigt på ena sidan och rakt på andra. Nature fucked up när det konstruerade mitt hår

4. Ditt humör?

 Bra. Mätt på scones och kaffe. Nöjd och tjock skulle man kunna sammanfatta det som!

5. Din dagsplan?

Jaa alltså jag har bakat scones, pratat med Amy-lee i telefon, googlat bilder på golfare och stalkat folk på nätet. Bara viktiga saker alltså

6. Det bästa du vet? 

 Mens!! Nej, skoja ba. Hm, mina vänner, min familj, mina katter och kaffe. 

7. Din dröm i natt? 

Jag drömde att jag åkte båt och hade mustasch. Ja, mina drömmar är oerhört djupa och meningsfulla.

8. Ditt livsmål? 

Att vara en så bra människa jag bara kan. Och bli rik. Och ha en skitsnygg man. Och skitsnygga barn. Och ett skitfint hus, Inget extravagant sådär.

9. Rummet du är i?

 Jag har ju bara ett rum? Såattteee, vardagsrum/kök/sovrum/hall. Men ligger i soffan likt en strandad val om det va det du undrade över.

10. Din hobby?

Golfa! Nää, just det. Det va Amelies nya hobby. Min är att bygga torn av mjölkpaket. 

11. Din skräck? 

 Äh, ja vet inte. Orkar inte tänka på skräck idag. Jag är glad! Kan jag få vara det?  Är det så mycket begärt?

12. Var vill du vara om sex år? 

 Bo i Sthlm, jobba med ett jobb som inte gör att jag vill skjuta huvudet av mig och vara lycklig-ish.

13. Var var du igår kväll? 

 Hos Pj och fick middag serverad, fick presenter och skrattade så att jag grät. Jag har det bra jag!

14. Vad är du inte? 

 Sansad.

15. En sak du önskar dig? 

En? Ehhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh... En miljon. I enhörningar.


I feel you bebis.

Kära vänner.
Jag äro åter i livet. Har väl egentligen varit det sen igår eftersom jag då lämnade in tenta nr:3567 och jobbade mitt sista semestervikariatpass.

Hade dock tänkt mörka och strunta i bloggen några dagar, men Pj blev så himla arg idag för mitt glesa bloggande på sista tiden. Hon blev liksom så rödflammig och flåsig och lutade sig sådär skrämmande nära, ( ni vet att jag hatar all närkontakt. Nästan.... HEHEHEHE) att jag liksom kände mig tvungen.

Alltså, en sak! Varför följer ni mig trots att jag uppdaterat typ två gånger den senaste månaden?

Jaa, men jag fattar ju att ni följer mig när jag uppdaterar...... Det hade jag också gjort om jag va ni. Men när jag aldrig skriver?
NI LÄMNAR MIG ALDRIG... Inte ens i stunder då bloggen ligger på sin dödsbädd och med rosslande andetag försöker hålla sig vid liv? INTE ENS DÅ LÄMNAR NI MIG.

ÅH, jag blir helt rörd! Ni ÄLSKAR ju mig.


Ursäkta? Jamen...... JAJA, jag älskar er med.



Adjö.

PS. Alltså älska är ett så starkt ord. Skulle istället vilja säga att jag tycker  om er. Lite.

PS 2. Vill poängtera att bloggen alltså inte är död. Nej, nej den är i allra högsta grad vid liv. Likt en nyfödd bebis. Eller ja, en pånyttfödd bebis, kan man säga.

PS 3. En söt bebis. Alltså många nyfödda bebisar är ju ganska fula. Skrynkliga, arga och ihopklämda liksom.. Med all rätt dock! De har ju för fan legat inklämda i en jävla mage i typ hundra år. Hur fan kan man inte bli ihopklämd och lite irriterad efter det liksom.. I feel you bebis. Jaja, hur som haver så är min blogg är ett attraktivt barn. 


Med för lite tänder och för många katter


Vänner.
Jag känner mig som en dålig pojkvän. Som er dåliga pojkvän.
Jag behandlar er illa. Prioriterar bort er. Jag kanske till och med ger bort min tid till någon annan (!!!) istället för er. Jag är ute och konverserar med andra, medan ni sitter hemma själva, utan blogginlägg att trösta er med. Allt ni kan göra är att gråta och förbanna Gud (eller Allah/Buddha/valfri gubbe med skägg). 
När ni pekar ut mina misstag, ber jag om ursäkt, ber på mina bara knän att ni inte ska lämna mig. Säger att jag aldrig ska göra om det, att jag kommer sköta mig framöver, att allting kommer bli bra. Sen gör jag om samma sak igen.

Till slut kommer ni sluta tro på mig. Det kommer komma en dag då ni ger upp, ni går vidare i livet. Kanske hittar ni en annan blogg som behandlar er bättre. Som uppskattar er. Kanske lever ni livet som blogglösa. Dricker er fulla varje helg och läser olika bloggar varje dag.
Det är då jag kommer inse mitt misstag. Det är då jag inser att jag hade fantastiska, trogna, underbara, roliga och snygga bloggläsare men jag tog dem förgivet. Jag tänkte bara på mig själv. och jag blev lämnad ensam kvar. Vilket till slut kommer leda till att jag blir en blogglös gammal gumma, med för lite tänder och för många katter.

Så vill jag inte att det ska bli. Jag älskar ju er, och ni älskar mig (jaja, jag vet att ÄLSKA är ett starkt ord i sammanhanget. Men om den här liknelsen mellan ett förhållande och den här situationen mellan min blogg och er ska fungera, då måste jag ta ut svängarna lite. Mkej? Bra.). Jag vill inte att det ska bli sådär som med den där varghistorien man alltid drar, ni vet? Meeeen, den med någon som ropar varg och sen kommer ingen eller va fan det nu är. Ni vet vilken!!! JOO, DET VET NI VISST sluta nu. Jag orkar inte bråka med er idag. Använd er hjärna och håll käft.

Hur som haver. Därför ber jag inte om ursäkt mer för mitt dåliga bloggande och mitt misskötande av bloggen. Jag kommer bara göra er besvikna igen. Istället säger jag bestämt men med mild stämma, att det är såhär det kommer se ut. Ungefär fram till den 18 Augusti. För det är då jag hinner med att leva igen. 

SÅ, allt jag ber om är att ni ska hålla ut. Lämna mig inte ännu, stanna lite till. 
Okej? Okej. 

Så, så var inte ledsna, grå inga tårar mer osv.
Glöm inte att jag älskar er.

maker gif


Adjö.

PS. Lämna mig inte.




Dö.

ÅHH, jag glömde nästan.


Adjö.

Ps. Jag hoppas du dör. Snarast. 

Vem är det djävulen har med sig?


Vänner. 
Låt mig berätta vilken typ av dag jag upplever denna söndag. Man skulle kunna tro att det är en söndag som alla andra söndagar. Ni tänker kanske att jag trivsamt och med glatt humör spatserar omkring i min lilla lägenhet, iförd enhörningspyjamas och dricker kaffe? Det gör jag inte. Jag äger inte ens en enhörningspyjamas.
(Önskar dock att jag gjorde. Om någon vet var en sådan går att införskaffa, så får ni hemskt gärna maila). Tyvärr, så är det ingen korrekt beskrivning av min söndag. Nej, nej, nej.

Idag är en sån dag. Ja men ni vet, en SÅN dag. En dag då livet är elakt. Livet vill dig illa. Förstår ni vad jag menar? Inte? Låt mig förklara.

Idag är en sån dag då djävulen själv skulle kunna komma ridande på sin svarta springare in i din lilla lägenhet. NEJ MEN SE DÄR! Vem är det djävulen har med sig i en vagn bakom lill-hästen sin? Jomen titta! Är det inte din värsta fiende? Din ärkefiende? Din nemesis?  Jajemän, visst är det det. Vilken lycka!

Djävulen och din nemesis vinkar glatt och djävulen hoppar sedan av sin häst, hjälper mycket artigt din nemesis ner från vagnen. Väl nere så ger de dig en lavett (med ful-sidan), sparkar dig i magen, ger dig en snurrspark rakt i huvudet och high fivar sedan varandra under glada tillrop. När du ligger där blödande och kvidande, då spottar de på dig innan de gör en liten avrundande segerdans. De avslutar med att kattnappa dina katter och tänder sedan eld på lägenheten. De rider hånskrattande där ifrån medan du slukas levande i lågorna. 

Ungefär så. Ungefär en SÅN dag är den här dagen. 



Adjö.

Jävla cowboys.

Alltså, om ni skulle få en väldig lust att se ut som en indian någon dag, så kan ni införskaffa denna fräsiga huvudbonad på H&M. (Eller så låter ni bli. Det är ett viktigt alternativ att noga överväga)

Personligen är jag mer cowboy-typen. Ni vet cowboy-boots, väst i brun mocka med fransar, läder-chaps och cowboy-hatt....................
Alltså, kan knappt skämta om det här. Det går emot alla min naturliga instinkter. Det är inbyggt i min personlighet att hata västar, cowboy-boots och hattar. Känner hur det kryper i huden och hur min själ vrider sig i plågor bara av tanken på att iklädda mig utstyrseln nedan......




Usch. Jävla cowboys.

Adjö.

PS. Helt seriöst så säljs indian-huvudbonaden på H&M. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det. 


Mer än livet självt.

Vänner.
Igår var jag på Gekås. Jag älskar Gekås. Typ mer än livet självt. Hittade massor av fantastiska saker och är således extremt jävla asnöjd. På kvällen va jag hemma och fikade hos mamma och pappa. Min bror är hemma från Sthlm så då får man passa på att träffa den lilla fjanten så mycket som det bara går!

Hur som haver. Idag är jag ledig från jobb, vilket gjorde att jag snabbt avgjorde att jag även är ledig från plugg. Ska därför inte inte göra ett jävla skit idag. Kanske laga mat. Eller så äter jag chips. Det går ju också!

Jaja, nog tjötat. Här är lite random bilder som inte har något med inlägget att göra:





En sofistikerad katt.

Här ser ni en katt med klass, stil och mycket pengar (antar jag). En sofistikerad katt. En katt med hög moral och med ett välutvecklat samvete. 

Känner ett starkt behov av denna typ av katt, eftersom jag uppenbarligen bara har lyckats finna katter som fiser mig i ögat och sen gömmer sig bakom sängen och hånskrattar (läs hånmjauar) rått, alternativt flåsar/dreglar mig i ansiktet samtidigt som de hoppar på mitt huvud, när jag försöker sova. 

Jag är då verkligen inte crazy catlady efter den här natten. Det är jag inte. Snarare crazy catkiller om jag ska vara ärlig. 

Adjö.


Snygg.

Här sitter jag och är snygg, sexig och singel. Jag vet att du vill ha mig. Motarbeta inte dina drifter. LÅT DEM TA ÖVER OCH LÄGRA MIG.

 

..........................Skoja ba. Kommer dö ensam.

 


Punkt jävla slut.

Åh, nu sitter jag här och hetsar upp mig igen. Och nu är det tyvärr inte för att jag tittar på män utan kläder.

Jag tänker på hur alla tjata om att man inte vill sitta där när man är gammal och ångra att man inte gjorde det där och inte sa det där osv. Och att man därför ska göra ALLT och säga ALLT, för att man ångrar inte det man gjorde, man ångrar bara det man INTE gjorde.

Nä, jag vill väl för fan inte heller ångra saker jag inte gjorde. Men jag vill inte heller ångra saker jag gjorde. Jag vill verkligen inte sitta där med mitt gråa hår och min darriga gamla händer och ha ångest över saker jag gjorde när jag va ung. Jag vill inte ångra saker jag gjorde som påverkade andra negativt. Jag vill inte ångra att jag behandlade människor illa, sket i deras känslor eller aldrig såg någon annans sida än min egen. Jag vill inte ångra att allting bara handlade om mig och att ingen annan var viktig.
Jag vill inte att min mossiga gamla hjärna ska tänka tillbaka på ungdomens jävla glada dagar och skämmas? Skämmas för att jag körde mitt eget jävla race och sket i vad andra kände och upplevde, för att JAG skulle då fan inte ångra att jag inte gjorde allting.

Jag tycker det är så in i helvete själviskt att resonera så. Som om att mitt liv BARA går ut på att JAG mår bra och att JAG är lycklig. Som om att ingen annans lycka är viktig. Jag kan såra, vara elak, luras, ljuga, gå bakom ryggen och vara allmänt omoralisk,  för att JAG inte vill ångra saker jag INTE gjorde. 

En sån person tänker jag inte vara. Jag tänker sträva efter att inte ångra någonting överhuvudtaget när jag är gammal. Men om jag nu tvunget måste känna ånger, då ångrar jag fan hellre att jag inte gjorde ALLTING när jag va ung. Att jag inte bara tänkte på mig. Att jag inte bara gjorde saker för min egen vinning. Att andra också var viktiga och att jag gjorde mitt bästa för de jag älskar.
Jag ångrar hellre allt det tillsammans, än att sitta där och skämmas över hur jag självisk jag var och hur illa jag behandlade människor för att få göra allt det jag ville. För att få känna det jag ville känna. Hur viktig jag var och hur oviktiga alla andra var.

Jag ÄR viktig, viktigast i mitt liv. Men alla andra är viktigast i sina liv också, och jag har inte mer rätt att vara lycklig än va de har. Därför tänker jag inte förstöra för någon annan bara för att jag ska ha allting, uppleva allting, säga allting. Aldrig i hela livet. 

Punkt jävla slut.



Adjö.

Tidigare inlägg