Hallå där!
Ursäkta? Hur min tenta går?
Jaa, alltså, lite såhär går den.


Ja, ganska precis så.

Alltså, vänner.
Jag vet att ni ofta funderar på vad jag gör, hur jag ser ut, vem jag pratar med, vem som får äran att vara i min närhet osv. Här får ni ett litet smakprov, i form av vad jag har haft på mig på sista tiden.
Jag vet att vi nu tar ett stort steg i vårt förhållande. Jag vet. Men det är ni värda. (typ)

Varsågoda. 



Adjö.

Ps 1. Vet inte om ni anar en röd tråd i mitt poserande? Fantasifullt!

Ps 2. Alltså, inser nu att det ser ut som jag försöker visa min rumpa på en av bilderna. Det är felaktigt. Jag vill visa att ryggen är öppen på tröjan jag har på mig. Att rumpan syns är bara ett plus. (Ett STORT plus. HEHEHE. Fattar ni? Stort? HEHEHE. Jaja.)

Ps 3. Den blåa stora, lösa tröjan på tredje bilden. Ja, den! Den har jag fått av Amelie i födelsedagspresent!! FIN VA!? AA, vet.

Vänner.
Jag känner mig som en dålig pojkvän. Som er dåliga pojkvän.
Jag behandlar er illa. Prioriterar bort er. Jag kanske till och med ger bort min tid till någon annan (!!!) istället för er. Jag är ute och konverserar med andra, medan ni sitter hemma själva, utan blogginlägg att trösta er med. Allt ni kan göra är att gråta och förbanna Gud (eller Allah/Buddha/valfri gubbe med skägg). 
När ni pekar ut mina misstag, ber jag om ursäkt, ber på mina bara knän att ni inte ska lämna mig. Säger att jag aldrig ska göra om det, att jag kommer sköta mig framöver, att allting kommer bli bra. Sen gör jag om samma sak igen.

Till slut kommer ni sluta tro på mig. Det kommer komma en dag då ni ger upp, ni går vidare i livet. Kanske hittar ni en annan blogg som behandlar er bättre. Som uppskattar er. Kanske lever ni livet som blogglösa. Dricker er fulla varje helg och läser olika bloggar varje dag.
Det är då jag kommer inse mitt misstag. Det är då jag inser att jag hade fantastiska, trogna, underbara, roliga och snygga bloggläsare men jag tog dem förgivet. Jag tänkte bara på mig själv. och jag blev lämnad ensam kvar. Vilket till slut kommer leda till att jag blir en blogglös gammal gumma, med för lite tänder och för många katter.

Så vill jag inte att det ska bli. Jag älskar ju er, och ni älskar mig (jaja, jag vet att ÄLSKA är ett starkt ord i sammanhanget. Men om den här liknelsen mellan ett förhållande och den här situationen mellan min blogg och er ska fungera, då måste jag ta ut svängarna lite. Mkej? Bra.). Jag vill inte att det ska bli sådär som med den där varghistorien man alltid drar, ni vet? Meeeen, den med någon som ropar varg och sen kommer ingen eller va fan det nu är. Ni vet vilken!!! JOO, DET VET NI VISST sluta nu. Jag orkar inte bråka med er idag. Använd er hjärna och håll käft.

Hur som haver. Därför ber jag inte om ursäkt mer för mitt dåliga bloggande och mitt misskötande av bloggen. Jag kommer bara göra er besvikna igen. Istället säger jag bestämt men med mild stämma, att det är såhär det kommer se ut. Ungefär fram till den 18 Augusti. För det är då jag hinner med att leva igen. 

SÅ, allt jag ber om är att ni ska hålla ut. Lämna mig inte ännu, stanna lite till. 
Okej? Okej. 

Så, så var inte ledsna, grå inga tårar mer osv.
Glöm inte att jag älskar er.




Adjö.

PS. Lämna mig inte.

Men alltså, Eric Saade är snygg. Snygg så in i helvete. Det är han. MEN HERREGUD.


När han skriver den här typen av tweets, då vill jag bara slänga något hårt på honom och vråla: NEJ, du är INTE i din "hometown chillin".
Du är inte det. DU ÄR I DOUCHETOWN DOUCHING.
Din jävla mega-douche. 

Lite såhär känner jag mig idag. 




Fri tolkning!

Ehh, alltså jag vet inte vad ni tycker. Men jag vill i alla fall inte att den här ungen ska vara min modekung.
Jag vill inte att han ska vara min kung överhuvudtaget. I något alls. Någonsin.
Faktiskt.