Häj.

Idag har jag skrivit hemtenta. Eller ja... Egentligen borde det stå "idag har jag lockat håret". För jag la ner mer tid på det än på att skriva tentan. FÖRSTÅR inte när/hur/varför jag blev så här lat?
Känner mig som en blobb. Tjock, trög och oformlig. I min person då alltså. Inte rent fysiskt.

Eller jaaa.. Jag har ätit jävligt många plommon idag. En hel korg för att vara exakt. Så lite blobbig i kroppen är jag nog allt.

Ja, just det. Mitt plommonberoende från förra hösten har åter gjort intåg. Yay. Hurra. Hurra. Tur jag inte har en pojkvän. Man blir ju lite bubblig i magen av plommon. Som ni kanske vet. 

Jag behöver kanske inte gå in på det närmre. Vi kan väl bara säga att ingen katt kommer sova i min säng inatt.


JA, jag inser att jag inte direkt ökar mina chanser hos det manliga könet med det här inlägget.
Men det skiter jag i............ Såg ni vad jag gjorde där? Skiter! SÅ fyndig.

Okej.

Godnatt.

Häj.

Idag har jag skrivit hemtenta. Eller ja... Egentligen borde det stå "idag har jag lockat håret". För jag la ner mer tid på det än på att skriva tentan. FÖRSTÅR inte när/hur/varför jag blev så här lat? Känner mig som en blobb. Tjock, trög och oformlig. I min person då alltså. Inte rent fysiskt.

Eller jaaa.. Jag har ätit jävligt många plommon idag. En hel korg för att vara exakt. Så lite blobbig i kroppen är jag nog allt.

Ja, just det. Mitt plommonberoende från förra hösten har åter gjort intåg. Yay. Hurra. Hurra. Tur jag inte har en pojkvän. Man blir ju lite bubblig i magen av plommon. Som ni kanske vet. 

Jag behöver kanske inte gå in på det närmre. Vi kan väl bara säga att ingen katt kommer sova i min säng inatt.


JA, jag inser att jag inte direkt ökar mina chanser hos det manliga könet med det här inlägget.
Men det skiter jag i............ Såg ni vad jag gjorde där? Skiter! SÅ fyndig.

Okej.

Godnatt.

Godafton kära vänner.

Har liksom ingenting att säga er. Mest för att jag inte orkar överrösta Solveig. Ja, men ni vet, Solveig? Min granne. Hon är aggressiv något så djävulskt. Hon och Göran tävlar i detta nu om vem som kan vråla flest fula ord. Jag skulle vilja påstå att Solveig leder med övertygande 145 - 0.

Ursäkta? Hur jag vet detta? Jag kan eventuellt ha huvudet tryckt mot min sovrumsvägg. Annars hör jag inte vad dem säger. Ni tycker det är ett sjukligt beteende?
Det tycker jag VERKLIGEN är att ta i. Jag kan dessutom inte hjälpa det. Jag har ärvt min nyfikenhet. Skyll på min moder. Jag tvår mina händer osv.

JAJA, nu får ni njuta av mitt bleka lilla fejs tills vi hörs igen.
VARSÅGODA och adjö.

Häj och välkomna.
Till mitt liv. Som psykiskt sjuk.

Idag har jag pluggat med Becca Becisaliuz som numera är hemma i staden av halm och åter i min närvaro. Mycket trevligt och behändigt!!
Efter det har Pj varit här och ätit middag och druckit vin. Därav den något underliga meningsuppbyggnaden jag sportar i detta fantabulösa inlägg. Jaja, hur som haver. Pj är bäst (INGEN PROTEST).

Kom precis på en grej!! 
Ni som känner mig sen mina unga år. Kommer ni ihåg när jag ALLTID gjorde såhär med tungan när jag ville va "lite rolig"? 

Varför sa ingen till mig att det var äckligt? Varför berättade ingen att det var ett VIDRIGT beteende? Varför uppmuntrade ni mig?!

Jag hatar er för det. Jag klandrar er för de ungefärliga tre åren av mina liv som jag har ÄCKLAT bort. 
FY FAN för er.

Adjö.

 

Halli hallå!

Här sitter jag i min fluffiga myströja och myser.

Ursäkta? Vad jag har gjort idag? Idag har jag varit i skolan. Vad jag gjorde där?
Jaaa, jag stirrade mest trögfattat framför mig och tänkte på annat. Exempelvis funderade jag på hur långt hår hur jag skulle kunna få om jag lät det växa i all oändlighet. Jag tänkte på hur de andra i klassen såg ut nakna. Jag tänkte på om någon annan i klassen tänkte på hur de andra såg ut nakna. Jag gjorde en mental lista på vilka i klassen som skulle få smartast barn ihop. Vilken lärare som har högst IQ. Vilken elev som har högst IQ. Vilken elev som har snyggast stil osv osv osv
JAG TÄNKTE PÅ ALLT, utom det jag skulle.

Jag har alltid ansett mig vara en ganska snabbtänkt ung dam. Inte idag, inte. Idag satt jag som ett fån. Som en jävla trögfattad fånjävel. Jag fattade fan inte ett jävla skit.
Jag tänker så jävla långsamt senaste tiden. Det är som att alla mina hjärnceller har damp, de är liksom så jävla rastlösa och orkar inte koncentrera sig. Alternativt så har de någon typ av semester, de tar det lite lugnt, chillar och... Jaaa, jag vet inte? Dricker tee och pratar om livet? Läser en god bok? Slumrar till i soffan när de tittar på Hem till gården? Inte fan vet jag, men hur som helst så sköter de inte sitt jobb.

Jag känner mig trög, och jag gillar det inte. JAG GILLAR DET INTE ALLS.


Jaja, nog om mina ouppfostrade hjärnceller. Nu ska jag och mina små ben snart trampa iväg till Pj och äta middag. Längtar nästan lika mycket efter vin som jag längtar efter Pj. 
Har ett starkt jävla BEHOV av vin idag, känner jag. Starkare än vanligt.

Adjö.

PS. Jaa angående vilka-som-skulle-få-smartast-barn-i-klassen-listan. Vi kan väl säga att JAG och JAG toppar den listan, hehehehehe. 

PS 2. Alltså, mitt vanliga jag då.

They see me rollin', they hatin'.

Jaa, vänner.
Vart tror ni min kort-tjocka lilla kropp befinner sig i detta nu?
GISSA? GISSA!?




Jajemän, jag befinner mig på tåget. Med regnet ösande ner utanför vagnen sitter jag bakåtlutad, likt en kung i sin tron, smaskande på nötter. Har nästan hela tysta avdelningen för mig själv. Jag slipper alla andra vidriga tågmänniskor. 

SÅ JÄVLA SKÖNT!! Jag försöker i min lycka ta upp så många platser jag kan, just bara för att jag kan. Breder ut min korta kropp över sätena. Ligger som ett utspänt segel mellan fyra säten. Har svårt att hålla mig upprätt, men det är det lätt värt.

Känner mig så lycklig över min ensamhet att jag vill springa fram till dörren mellan tysta avdelningen och vanliga. Där vill jag pressa mitt lilla bleka säl-liknande ansikte mot fönstret och hånskratta de trångt sittande människorna i ansiktet. Jag vill göra obscena gester, göra en sprättig dans och vråla ut mitt skratt med bakåtlutat huvud. 

Jag gör dock inte det.
Istället vinkar jag glatt på en liten tant som med tjurigt ihopklycklat ansikte stirrar stint på mig, med hat i blicken. Hon vill också ha lugn, ro och frihet att svinga armarna runt kroppen. Det får hon inte......

OCH JAG ÄLSKAR DET. Känner mig utvald och viktig. Typ såhär upplever jag situationen:


Yay för mig!

Adjö.

PS. Jag är alltså påväg till Stockholm, ifall ni missat det.

Alltså, har jag berättat för er om min granne? Inte?
Låt mig berätta.
Jaa, alla som känner mig vet ju redan om att studenten som bor granne med mig är helt jävla bonkers. Grannen i fråga, låt oss kalla henne Solveig, har ett väldigt hett temperament.

Men inte bara det. Solveig har också en pojkvän. Det är en dålig, dålig kombination.
Att bo jämte Solveig är lite som att bo granne med ett avsnitt av "våra bästa år".
Det bråkas, det skriks könsord, det slås i dörrar. Kläder slängs ut ur lägenheten, saker slängs ut ur lägenheten, pojkvän slängs ut ur lägenheten.
Pojkvännen i fråga, låt oss kalla honom för Göran, sitter minst en gång i veckan gråtandes utanför lägenhet med alla sina saker utspridda som ett minfält runt honom

Ibland tycker synd om Göran. Han är lite utsatt tycker jag. Men, enligt Solveig är han "helt jävla efterbliven" alternativt "en sån äcklig liten jävla fitta", så jag antar (hoppas) att han inte är helt oskyldig. Är han det så är Solveig mer psykopatisk än jag först anat. 

Som tur är så är det djävulskt bra isolerat i det här huset. Som tråkigt är så är jag lika nyfiken som min mormor. Så jag öppnar dörren lite, lite på glänt så att jag ska kunna se på spektaklet. 
Mejakatten är dock inte specielt road. Hon ligger dagligen vid dörren och morrar. Likt ett vilddjur. Ett mycket litet och oerhört lätt-stött vilddjur.

Mejakatten hatar Solveig. Det gör jag också.


Adjö.

PS. Solveig betyder för övrigt "den stridande". Behöver inte utveckla det antar jag.

Vänner. Från gårdagens lycka till dagens jävla misär skulle man kunna sammanfatta min natt som. Jag tillbringade den med att drömma diverse mardrömmar. Det ena värre än den andra. Verkliga as fuck också. Såklart.

Vaknade och kände mig såhär:


Gick in på Facebook, sökands efter tröst. Upptäckte att fb har ändrat min profil till tidslinjen. Det är för fan djävulens jävla påfund, tidslinjen. JAG VILL INTE HA TIDSLINJEN. Fatta det jävla skitfacebook.
Då kände jag mig såhär:

Tidslinjen uppdagade också massa äckliga minnen och äckliga människor. Vilket inte gjorde mitt humör mer sprudlande direkt.
Då kände jag först såhär:


Sen såhär:



Åh. Ska dock rycka upp mig nu eftersom jag ska träffa världens sötaste lilla Becca och vi ska baka scones!!
Inför det känner jag såhär:


Adjö.

Kära vänner.
Jag äro åter i livet. Har väl egentligen varit det sen igår eftersom jag då lämnade in tenta nr:3567 och jobbade mitt sista semestervikariatpass.

Hade dock tänkt mörka och strunta i bloggen några dagar, men Pj blev så himla arg idag för mitt glesa bloggande på sista tiden. Hon blev liksom så rödflammig och flåsig och lutade sig sådär skrämmande nära, ( ni vet att jag hatar all närkontakt. Nästan.... HEHEHEHE) att jag liksom kände mig tvungen.

Alltså, en sak! Varför följer ni mig trots att jag uppdaterat typ två gånger den senaste månaden?

Jaa, men jag fattar ju att ni följer mig när jag uppdaterar...... Det hade jag också gjort om jag va ni. Men när jag aldrig skriver?
NI LÄMNAR MIG ALDRIG... Inte ens i stunder då bloggen ligger på sin dödsbädd och med rosslande andetag försöker hålla sig vid liv? INTE ENS DÅ LÄMNAR NI MIG.

ÅH, jag blir helt rörd! Ni ÄLSKAR ju mig.


Ursäkta? Jamen...... JAJA, jag älskar er med.



Adjö.

PS. Alltså älska är ett så starkt ord. Skulle istället vilja säga att jag tycker  om er. Lite.

PS 2. Vill poängtera att bloggen alltså inte är död. Nej, nej den är i allra högsta grad vid liv. Likt en nyfödd bebis. Eller ja, en pånyttfödd bebis, kan man säga.

PS 3. En söt bebis. Alltså många nyfödda bebisar är ju ganska fula. Skrynkliga, arga och ihopklämda liksom.. Med all rätt dock! De har ju för fan legat inklämda i en jävla mage i typ hundra år. Hur fan kan man inte bli ihopklämd och lite irriterad efter det liksom.. I feel you bebis. Jaja, hur som haver så är min blogg är ett attraktivt barn. 

Men alltså, Eric Saade är snygg. Snygg så in i helvete. Det är han. MEN HERREGUD.


När han skriver den här typen av tweets, då vill jag bara slänga något hårt på honom och vråla: NEJ, du är INTE i din "hometown chillin".
Du är inte det. DU ÄR I DOUCHETOWN DOUCHING.
Din jävla mega-douche. 

Lite såhär känner jag mig idag. 




Fri tolkning!

Ehh, alltså jag vet inte vad ni tycker. Men jag vill i alla fall inte att den här ungen ska vara min modekung.
Jag vill inte att han ska vara min kung överhuvudtaget. I något alls. Någonsin.
Faktiskt. 

Ursäkta? Vad jag gör? Just i detta nu?
Jag äter en Snickers (läs två Snickers + ett paket cola-snören) och dricker stora mängder kaffe. Detta är min middag idag.
AAJUSTE MAMMA, du läste rätt!! DET ÄR MIN MIDDAG. Vad ska du göra åt det? Va, va, va? VA?! 

Ursäkta? Varför jag uppför mig som ett barn i trotsåldern?
För att jag kan.
Ni kan kalla mig Regelbrytarn.

Adjö.

ÅHH, jag glömde nästan.


Adjö.

Ps. Jag hoppas du dör. Snarast. 

Vänner. 
Låt mig berätta vilken typ av dag jag upplever denna söndag. Man skulle kunna tro att det är en söndag som alla andra söndagar. Ni tänker kanske att jag trivsamt och med glatt humör spatserar omkring i min lilla lägenhet, iförd enhörningspyjamas och dricker kaffe? Det gör jag inte. Jag äger inte ens en enhörningspyjamas.
(Önskar dock att jag gjorde. Om någon vet var en sådan går att införskaffa, så får ni hemskt gärna maila). Tyvärr, så är det ingen korrekt beskrivning av min söndag. Nej, nej, nej.

Idag är en sån dag. Ja men ni vet, en SÅN dag. En dag då livet är elakt. Livet vill dig illa. Förstår ni vad jag menar? Inte? Låt mig förklara.

Idag är en sån dag då djävulen själv skulle kunna komma ridande på sin svarta springare in i din lilla lägenhet. NEJ MEN SE DÄR! Vem är det djävulen har med sig i en vagn bakom lill-hästen sin? Jomen titta! Är det inte din värsta fiende? Din ärkefiende? Din nemesis?  Jajemän, visst är det det. Vilken lycka!

Djävulen och din nemesis vinkar glatt och djävulen hoppar sedan av sin häst, hjälper mycket artigt din nemesis ner från vagnen. Väl nere så ger de dig en lavett (med ful-sidan), sparkar dig i magen, ger dig en snurrspark rakt i huvudet och high fivar sedan varandra under glada tillrop. När du ligger där blödande och kvidande, då spottar de på dig innan de gör en liten avrundande segerdans. De avslutar med att kattnappa dina katter och tänder sedan eld på lägenheten. De rider hånskrattande där ifrån medan du slukas levande i lågorna. 

Ungefär så. Ungefär en SÅN dag är den här dagen. 



Adjö.