Jaa, vänner.
Vart tror ni min kort-tjocka lilla kropp befinner sig i detta nu?
GISSA? GISSA!?




Jajemän, jag befinner mig på tåget. Med regnet ösande ner utanför vagnen sitter jag bakåtlutad, likt en kung i sin tron, smaskande på nötter. Har nästan hela tysta avdelningen för mig själv. Jag slipper alla andra vidriga tågmänniskor. 

SÅ JÄVLA SKÖNT!! Jag försöker i min lycka ta upp så många platser jag kan, just bara för att jag kan. Breder ut min korta kropp över sätena. Ligger som ett utspänt segel mellan fyra säten. Har svårt att hålla mig upprätt, men det är det lätt värt.

Känner mig så lycklig över min ensamhet att jag vill springa fram till dörren mellan tysta avdelningen och vanliga. Där vill jag pressa mitt lilla bleka säl-liknande ansikte mot fönstret och hånskratta de trångt sittande människorna i ansiktet. Jag vill göra obscena gester, göra en sprättig dans och vråla ut mitt skratt med bakåtlutat huvud. 

Jag gör dock inte det.
Istället vinkar jag glatt på en liten tant som med tjurigt ihopklycklat ansikte stirrar stint på mig, med hat i blicken. Hon vill också ha lugn, ro och frihet att svinga armarna runt kroppen. Det får hon inte......

OCH JAG ÄLSKAR DET. Känner mig utvald och viktig. Typ såhär upplever jag situationen:


Yay för mig!

Adjö.

PS. Jag är alltså påväg till Stockholm, ifall ni missat det.