Alltså, har jag berättat för er om min granne? Inte?
Låt mig berätta.
Jaa, alla som känner mig vet ju redan om att studenten som bor granne med mig är helt jävla bonkers. Grannen i fråga, låt oss kalla henne Solveig, har ett väldigt hett temperament.

Men inte bara det. Solveig har också en pojkvän. Det är en dålig, dålig kombination.
Att bo jämte Solveig är lite som att bo granne med ett avsnitt av "våra bästa år".
Det bråkas, det skriks könsord, det slås i dörrar. Kläder slängs ut ur lägenheten, saker slängs ut ur lägenheten, pojkvän slängs ut ur lägenheten.
Pojkvännen i fråga, låt oss kalla honom för Göran, sitter minst en gång i veckan gråtandes utanför lägenhet med alla sina saker utspridda som ett minfält runt honom

Ibland tycker synd om Göran. Han är lite utsatt tycker jag. Men, enligt Solveig är han "helt jävla efterbliven" alternativt "en sån äcklig liten jävla fitta", så jag antar (hoppas) att han inte är helt oskyldig. Är han det så är Solveig mer psykopatisk än jag först anat. 

Som tur är så är det djävulskt bra isolerat i det här huset. Som tråkigt är så är jag lika nyfiken som min mormor. Så jag öppnar dörren lite, lite på glänt så att jag ska kunna se på spektaklet. 
Mejakatten är dock inte specielt road. Hon ligger dagligen vid dörren och morrar. Likt ett vilddjur. Ett mycket litet och oerhört lätt-stött vilddjur.

Mejakatten hatar Solveig. Det gör jag också.


Adjö.

PS. Solveig betyder för övrigt "den stridande". Behöver inte utveckla det antar jag.