Vänner. 
Låt mig berätta vilken typ av dag jag upplever denna söndag. Man skulle kunna tro att det är en söndag som alla andra söndagar. Ni tänker kanske att jag trivsamt och med glatt humör spatserar omkring i min lilla lägenhet, iförd enhörningspyjamas och dricker kaffe? Det gör jag inte. Jag äger inte ens en enhörningspyjamas.
(Önskar dock att jag gjorde. Om någon vet var en sådan går att införskaffa, så får ni hemskt gärna maila). Tyvärr, så är det ingen korrekt beskrivning av min söndag. Nej, nej, nej.

Idag är en sån dag. Ja men ni vet, en SÅN dag. En dag då livet är elakt. Livet vill dig illa. Förstår ni vad jag menar? Inte? Låt mig förklara.

Idag är en sån dag då djävulen själv skulle kunna komma ridande på sin svarta springare in i din lilla lägenhet. NEJ MEN SE DÄR! Vem är det djävulen har med sig i en vagn bakom lill-hästen sin? Jomen titta! Är det inte din värsta fiende? Din ärkefiende? Din nemesis?  Jajemän, visst är det det. Vilken lycka!

Djävulen och din nemesis vinkar glatt och djävulen hoppar sedan av sin häst, hjälper mycket artigt din nemesis ner från vagnen. Väl nere så ger de dig en lavett (med ful-sidan), sparkar dig i magen, ger dig en snurrspark rakt i huvudet och high fivar sedan varandra under glada tillrop. När du ligger där blödande och kvidande, då spottar de på dig innan de gör en liten avrundande segerdans. De avslutar med att kattnappa dina katter och tänder sedan eld på lägenheten. De rider hånskrattande där ifrån medan du slukas levande i lågorna. 

Ungefär så. Ungefär en SÅN dag är den här dagen. 



Adjö.