Hade satt klockan på halv åtta och vaknade pigg som en mört (jo, det är sant. MÖRT!) med denna lill-låten på hjärnan:


Den här låten är så jävulskt beroendeframkallande. Jag tror det är plinkandet i början, plink, plink, plink, plink, plinplinkplinkplink plink. PLINK! Det liksom etsar sig fast i huvudet.

Eftersom jag började dagen med plinkandet i huvudet, så valde jag att applicera den på min dag. Den fick bli dagens låt, min signaturmelodi. Låten ska nu leda mig genom dagen. 
Har dock upptäckt att den gör att jag känner mig sinnesjuk. Tror återigen det är plinkandets fel. Det liksom andas psykisk sjukdom över det där plinkandet. 

Måste ju dock erkänna att jag gillar det. Jag gillar att gå runt och va galen, det klär mig på något vis. Därför tar jag min sinnessjuka roll på största allvar.

Bland annat har jag i detta nu tvätttid. Vilket gör att jag sveper omkring likt ett galning i korridorerna. Gömmer mig bakom pelare och springer in och ut ur min lägenhet mummlandes okvädesord. När min granne gick förbi mig i trappen innan, så sprang jag med armarna vifftande över huvudet in i tvättstugan och ställde mig i dörröppningen och stirrade på honom genom en liten, liten springa i dörröppningen.

Jag tror jag skrämde honom. Upptäckte att det finns ett sånt jävulskt rus i att göra människor obekväma. SOM EN DROG.

Jaja, åter till tvätten! 
Adjö.