Alltså, vänner.
Jag måste bara erkänna en sak för er.
Jag saknar er! Ganska mycket. Jag saknar min blogg, jag saknar bloggandet och jag saknar mina små läsare.

Jag har upptäckt att jag utgår ifrån att alla mina läsare är små. Känns liksom inte bra att föreställa mig att ni är jättestora, kanske rentav jättar som sitter där med sina jättehänder och petar omkring på små-tangenterna. Jag vill inte att det ska vara så. Okej? Bra.

Exempelvis så mår jag lite illa av den här bilden. Jag vill inte att ni ska ha såna händer.
Så har ni det kan ni söka er till en annan blogg. Jätte-bloggen för människor med jättehänder eller nått.

Usch.