Åh, nu sitter jag här och hetsar upp mig igen. Och nu är det tyvärr inte för att jag tittar på män utan kläder.

Jag tänker på hur alla tjata om att man inte vill sitta där när man är gammal och ångra att man inte gjorde det där och inte sa det där osv. Och att man därför ska göra ALLT och säga ALLT, för att man ångrar inte det man gjorde, man ångrar bara det man INTE gjorde.

Nä, jag vill väl för fan inte heller ångra saker jag inte gjorde. Men jag vill inte heller ångra saker jag gjorde. Jag vill verkligen inte sitta där med mitt gråa hår och min darriga gamla händer och ha ångest över saker jag gjorde när jag va ung. Jag vill inte ångra saker jag gjorde som påverkade andra negativt. Jag vill inte ångra att jag behandlade människor illa, sket i deras känslor eller aldrig såg någon annans sida än min egen. Jag vill inte ångra att allting bara handlade om mig och att ingen annan var viktig.
Jag vill inte att min mossiga gamla hjärna ska tänka tillbaka på ungdomens jävla glada dagar och skämmas? Skämmas för att jag körde mitt eget jävla race och sket i vad andra kände och upplevde, för att JAG skulle då fan inte ångra att jag inte gjorde allting.

Jag tycker det är så in i helvete själviskt att resonera så. Som om att mitt liv BARA går ut på att JAG mår bra och att JAG är lycklig. Som om att ingen annans lycka är viktig. Jag kan såra, vara elak, luras, ljuga, gå bakom ryggen och vara allmänt omoralisk,  för att JAG inte vill ångra saker jag INTE gjorde. 

En sån person tänker jag inte vara. Jag tänker sträva efter att inte ångra någonting överhuvudtaget när jag är gammal. Men om jag nu tvunget måste känna ånger, då ångrar jag fan hellre att jag inte gjorde ALLTING när jag va ung. Att jag inte bara tänkte på mig. Att jag inte bara gjorde saker för min egen vinning. Att andra också var viktiga och att jag gjorde mitt bästa för de jag älskar.
Jag ångrar hellre allt det tillsammans, än att sitta där och skämmas över hur jag självisk jag var och hur illa jag behandlade människor för att få göra allt det jag ville. För att få känna det jag ville känna. Hur viktig jag var och hur oviktiga alla andra var.

Jag ÄR viktig, viktigast i mitt liv. Men alla andra är viktigast i sina liv också, och jag har inte mer rätt att vara lycklig än va de har. Därför tänker jag inte förstöra för någon annan bara för att jag ska ha allting, uppleva allting, säga allting. Aldrig i hela livet. 

Punkt jävla slut.



Adjö.