Ja, vänner. Varför har jag inte bloggat på en halv evighet?

JO, det ska jag berätta!!
I ÄRLIGHETENS NAMN (gör korstecknet och kysser på mina små fingar) så har jag inga bra ursäkter till varför jag
inte har bloggat................

FÖRUTOM DE HÄR:

1. Jag har adopterat en enhörning. Han heter Muffin och tar upp all min tid. Muffins favoritsyssälsättning är att stå i diverse mörka hörn i lägenheten och stirra på mig, samtidigt som han visslar introt till Gudfadern. 

2. Jag har börjat arbeta som Batman. Jag vet inte om ni visste det här, men jag är superstark och jättesnabb (och äckligt snygg i tights). Har hur som helst börjat bygga lite på min batmobile. Det går långsamt framåt.

3. Mejakatten stal min dator och gjorde om den till ett rymdskepp. Hon bor nu på en annan planet. Oklart vilken. Jag tror inte hon älskar mig längre, eftersom jag aldrig får några kärleksbrev eller vykort med vinkande björnar på. Det enda hon skickar är teckningar på katt-gubbar som gör obscena gester.




SÅ. Nu vet ni varför. NU går vi vidare. VEM ÄR MED MIG?!?!?!


Adjö.

Nä, jag håller med. Det är verkligen inte okej med kräkningar i media. Kräks gör man hemma. Bakom lyckta dörrar, ensam.

Hej hej hallå!
Alltså, jag gör verkligen inte ett jävla piss idag. Det här har jag gjort än så länge:

1. Youtubat i typ fem timmar, tittade bland annat på klipp på fiskar som bara finns i de allra djupaste vatten. Vidriga små jävlar de där fiskarna. Drömmer antagligen mardrömmar om dem i natt.

2. Pussat Milos lilla katthuvud i cirkus två timmar och fälde en tår för att jag är så snäll som räddade Milo från ett liv utan kärlek.

4. Fått ett smärre utbrott för att jag inte fick igång kaffebryggaren imorse, hotade att fylla den med kattmat och göra kattmats-kaffe i dess lilla kanna. Insåg snart att timern var av och lugnade ner mig.

5. Lipat för att Meja vägrade skeda imorse  och saknat Tjockafisen, som aldrig tackade nej till en riktigt intensiv skednings-session. 

Hallå däääär!
Idag har varit en ganska bra dag mååå jag säga. Den började med en (typ) välförtjänt  sovmorgon, följt av lite tvätt och annat fix. Sen hörde Pj av sig och frågade om jag ville dricka en snabb kaffe. Vilket jag ju såklart villle.

Meeeen den snabba kaffen blev snart tre timmar, sen gick vi och handlade på Willys. Hon köpte nyttiga saker som grönsaker och liknande medan jag köpte två rör pringles och en ta-bort-hår-rullare. Mitt liv i ett nötskal. Onyttigheter och katthår. Det enda som fattas är ett glas vin och en mustasch. 

Huuuur som haver! Nu sitter jag således här, äcklad av mig själv. Lite lätt illamående, eftersom det enda jag ätit idag är chokladbollar och chips. (Mamma! Läs; en näringsrik och balanserad kost innefattande protein, nyttiga fetter, vitaminer, kolhydrater etc) Men ändock glad och nöjd!

Jaja. Såhär snygg är jag idag.


Adjö.

Jag vill också bomba myggor!!
Jag får aldrig göra något roligt. Aldrig.

Vänner. Jag är inte på blogg-humör. Jag är på bränna-tentan-och-göra-en-cigg-av-askan-och-sen-röka-den-humör.
DET JÄVLA HUMÖRET ÄR JAG PÅ. Och neeeej, jag röker inte ens. Då kan ni ju kanske förstå HUR JAG KÄNNER MIG.



Typ såhär:



Adjö.

Jaaa, här sitter jag och hetsar upp mig över människor som säger "åh, min värld stannar utan dig!!!!". Jag vill bara gå riktigt nära den personen, så nära att min mun snuddar vid dennes öra och sen vråla ut: NÄÄÄÄÄÄÄJ. Näääääääääääj det gör den inte.

Den stannar inte för någon. Världen skiter i dig. Den kunde inte bry sig mindre. Du är en fis i rymden för världen, den tycker att du är svinjobbig. Den snurrar på utav bara helvete, med eller utan dig och din fjantiga pojkvän/flickvän. DU ÄR INGENTING FÖR VÄRLDEN.

SÅ: NEEEEEEEEEEEEEJ, den stannar inte. Aldrig. Någonsin. Och även om den gjorde det (vilket den inte gör), så vill jag ändå inte veta. Baaaa saaaahht du vet.
Håll nu käft och använd aldrig mer facebook.
Tack på förhud.



Adjö.

PS. NEJ.

Ja, det var ju olyckligt. Det är så trist när det händer. Svårt att få in pungen i den tajta, tajta kallingen osv. Stackaren.

Alltid när jag ropar på mamma så tänker jag på det här lilla klippet. Mest för att det påminner mig om mig själv. Speciellt slutet. 

Alltså, vänner.
Jag måste bara erkänna en sak för er.
Jag saknar er! Ganska mycket. Jag saknar min blogg, jag saknar bloggandet och jag saknar mina små läsare.

Jag har upptäckt att jag utgår ifrån att alla mina läsare är små. Känns liksom inte bra att föreställa mig att ni är jättestora, kanske rentav jättar som sitter där med sina jättehänder och petar omkring på små-tangenterna. Jag vill inte att det ska vara så. Okej? Bra.

Exempelvis så mår jag lite illa av den här bilden. Jag vill inte att ni ska ha såna händer.
Så har ni det kan ni söka er till en annan blogg. Jätte-bloggen för människor med jättehänder eller nått.

Usch.

Har ni sett att Slovakien har en alldeles egen Batman? Inte? Här är han i alla fall.

Alltså, är det bara jag eller är hans kostym lite.. Illasittande?

Fick idag en tråkig kommentar av en anonym liten människa. Det stod på ett ungefär att jag var skitful och att jag inte skulle tro att jag va snygg för det är jag inte. Jag ska veta att jag är skitful. Och dum i huvudet och att jag ser ut som en flata. Hur nu en sån ser ut? 

Jag känner bara att jag blir så trött. Jag blir så trött i lill-hjärtat när jag får en sån kommentar. Jag är varken skitful eller dum i huvudet. Jag är riktigt snygg i vissa ljus och ibland odrägligt smart, det vet jag. Sen kan du tycka vad du vill om det. Det är okej, det är ett fritt land, vi har yttrandefrihet osv. Jag förstår bara inte VARFÖR du ska dela med dig av dina åsikter till mig. FÖRSTÅR INTE!

Jaja, nu skiter vi i dig. Nu kan du och dina hatiska kommentar gå och hata någon annanstans. Här är du varken välkommen, rolig eller lyckad. Här är du bara sorglig.

Alltså, det känns som att ord är överflödigt.

Adjö.

PS. Tycker ni inte det här är roligt, då kan ni klicka er vidare till en annan blogg. Klickeliklick. Bums. Seså, skynda på.

I jakten på det perfekta kattnamnet så hittade en hemsida där man kunde "räkna ut" vad ens barn (läs katt) kan heta beroende på vad föräldrarna heter. 
Eftersom vi inte vet vad föräldrarna hans heter, så skrev jag in mitt och Mejas namn.

Som ni ser är deras förslag Jesus. Jesus, som i Jesus Kristus.
Min spontana reaktion är: men nej. Nej. Nej. Nej.

Adjö.

PS. Nej.

Hade satt klockan på halv åtta och vaknade pigg som en mört (jo, det är sant. MÖRT!) med denna lill-låten på hjärnan:


Den här låten är så jävulskt beroendeframkallande. Jag tror det är plinkandet i början, plink, plink, plink, plink, plinplinkplinkplink plink. PLINK! Det liksom etsar sig fast i huvudet.

Eftersom jag började dagen med plinkandet i huvudet, så valde jag att applicera den på min dag. Den fick bli dagens låt, min signaturmelodi. Låten ska nu leda mig genom dagen. 
Har dock upptäckt att den gör att jag känner mig sinnesjuk. Tror återigen det är plinkandets fel. Det liksom andas psykisk sjukdom över det där plinkandet. 

Måste ju dock erkänna att jag gillar det. Jag gillar att gå runt och va galen, det klär mig på något vis. Därför tar jag min sinnessjuka roll på största allvar.

Bland annat har jag i detta nu tvätttid. Vilket gör att jag sveper omkring likt ett galning i korridorerna. Gömmer mig bakom pelare och springer in och ut ur min lägenhet mummlandes okvädesord. När min granne gick förbi mig i trappen innan, så sprang jag med armarna vifftande över huvudet in i tvättstugan och ställde mig i dörröppningen och stirrade på honom genom en liten, liten springa i dörröppningen.

Jag tror jag skrämde honom. Upptäckte att det finns ett sånt jävulskt rus i att göra människor obekväma. SOM EN DROG.

Jaja, åter till tvätten! 
Adjö.

Åh nej. Hur ska taxichauffören någonsin kunna gå vidare efter detta illdåd? Förstår inte människor ibland. Blir ledsen ända in i lill-själen när jag läser sånt här. Att det finns människor som är kapabla till denna typ av brott. Usch. Sorgligt. 

Adjö.

PS. Dumma jävla idiot-tidning. SKÄMMES.

Goddag! 
Här sitter jag och skolkar som riktig rulebreakerrrrrr! Eller ja, alltså jag var ju där. Men det gav ju absolut ingenting, alls. Inte ens lite. Blev bara mer förvirrad av sitta där och lyssna på lärarens pladder. Sämsta läraren!
Fick också reda på att han är en psykopat, vilket bara gör mig ännu mindre sugen på att gå på hans lektioner.

Satt hela tiden och fantiserade om hur jag skulle springa fram och tackla honom med min kropp och sen överta lektionen. Folk hade jublat. Utsett mig till högste lärar-avlägsnaren. Jag hade blivit klassens kung. Ursäkta? nej, inte drottning. Läser Genus nu. Jag vet nog hur ni försöker trycka ner mig för att jag har snippa..


Typ såhär skulle det se ut. Minus skydden. Och klubborna. Och isen. Jaja, ni fattar.


Nu ska jag gå och lämna över en bok jag har sålt och sen sticker jag hem till Pj och äter middag med Amelej! 

Hörs sen!

Adjö.

Goddag vänner!

Har en tuff morgon här på nyhemsgatan. Inte tuff som i ascool och häftig, tyvärr. Utan tuff som i att världen arbetar emot mig.
Varför undrar ni? Jooo, jag är ännu mera förkyld idag (såklart) och har också fått lite feber. Dessutom har jag JÄTTEmycket kvar på piss-reten som ska in på måndag och handen värker. Därför ställde jag in kvällens planer med min syster. Dels för att jag inte mår tipptopp, dels för att jag måste skriva ret. Inte kul :/

Den här helgen är så JÄVLA tråkig. Blööööhhh!!! Däremot längtar jag till följande:

1. Måndag, då reten skall vara inne.
2. Måndagkväll, då Pj, jag och Amelej ska äta middag.
3. Nästa helg då jag och Pj har en weekend ihop. Under denna weekend ska vi äta, skratta, festa, prata och mysa. Kommer bli fantastiskt.

Jaja, nu gäller det bara att ta sig igenom de två närmsta dagarna med  psyket i behåll! Vi får se hur det går..



Adjö.

PS. Jag har klippt mig. I ett vredesutbrott. Om jag ska fortsätta att ha vredesutbrott titt som tätt så kommer jag inte ha något hår kvar.